Ibland väljer mitt huvud att krångla till saker och ting, såsom att trassla ihop alla tankar som far runt där inne, som att komma på dumma påhitt som gör att jag får för mig saker, saker som kanske inte alltid är bra. Så ibland blir jag och min hjärna ovänner och det då går det inte att hålla sams. Det blir ungefär som att hjärnan är en annan och jag en annan fast man egentligen borde sitta ihop och vara en istället för två. Jag tror att jag på något under har lyckats dela på mig och blivit två delar. Förvirringen är total och jag försöker lappa ihop mig själv, försöker tejpa ihop dom där två bitarna, mitt huvud och mig. För vi ska bli en igen. Vi ska försöka lära oss att sammarbeta. Jag hoppas att det blir så, för jag vill ju att det ska bli så.