Förvånas lite smått över hur glad jag känt mig den här veckan, inte för att jag brukar gå runt och vara arg och ledsen hela tiden annars men jag förvånas lite grann ändå.

Jag vet inte om detta beror på min omgivning eller mig själv men jag har bestämt mig för att det inte alls spelar någon roll. Förutom det så är jag självfallet livrädd att den här gladheten och lyckan som jag fyllts utav kommer att tas ifrån mig på ett eller annat sätt, eftersom jag tydligen har en tendens att vända upp och ner på min tillvaro när jag minst anar det.

För att inte vända det här till något dåligt så tänker jag avsluta med att den här helgen förmodligen kommer bli jätte fin tack vare många fina krabater som jag tänkt umgås med.

Hoppas att du som läser detta av misstag eller med mening också får en fin helg, tack och hej nu ska jag äta mat. 

 

Den där skolan vetni, den gör mig farligt trött, tröttare än någonsin. Det är nästan så att jag somnar sekunden efter att huvudet landat på kudden.Eller så beror det på att sommaren blev höst på bara någon minut, ja så kan det också vara. Idag blev jag trevligt överraskad när jag fick sluta kl halv tre istället för kl fem, och den lilla ledigheten tänker jag ägna åt serietittande och musik lyssnande. 

Jag kan inte begripa varför något såhär fint kan ha stått och samlat damm i ett utav köksskåpen, så jag gav det ett nytt hem, i mitt rum.

igår var en riktigt bra dag, förhoppningsvis fortsätter även denna i samma spår. puss

Hej lilla blogg, jag har för några minuter sedan avslöjat din existens till några vänner. Hoppas det inte gör någonting och förhoppningsvis så framstår jag inte som helt dum i huvudet när jag skriver på det här viset, utan bara lite. 

Ibland väljer mitt huvud att krångla till saker och ting, såsom att trassla ihop alla tankar som far runt där inne, som att komma på dumma påhitt som gör att jag får för mig saker, saker som kanske inte alltid är bra. Så ibland blir jag och min hjärna ovänner och det då går det inte att hålla sams. Det blir ungefär som att hjärnan är en annan och jag en annan fast man egentligen borde sitta ihop och vara en istället för två. Jag tror att jag på något under har lyckats dela på mig och blivit två delar. Förvirringen är total och jag försöker lappa ihop mig själv, försöker tejpa ihop dom där två bitarna, mitt huvud och mig. För vi ska bli en igen. Vi ska försöka lära oss att sammarbeta. Jag hoppas att det blir så, för jag vill ju att det ska bli så. 

 

Första skoldagen, fick äntligen få syn på det nya schemat och det må duga, några långlånglånga dagar hit och dit samt två super korta dagar, blir väl någon sorts balans antar jag. Jag varken dör eller hurrar. Förutom att påbörja ett nytt läsår som också är mitt sista, så har jag en smula ångest över att jag fortfarande inte fått någon lön, hej hopp.

några av de bilder som hamnat på min instagram den senaste tiden

Rubriken lyder ''sista helgen innan skolstart'' så sant som sagt, och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Är på något vis spänd och en gnutta exalterad inför mitt sista gymnasieår men vill som vanligt föredra att ha lite mer ledighet, och det är jag nog inte ensam om. Vill men samtidigt inte. Igår umgicks jag med den där personen som jag gillar mest i hela världen och ikväll eller snart så ska jag träffa en fin vän. Ska se till att få ett bra avslut på ett bra sommarlov, som förmodligen var mitt sista riktiga sommarlov någonsin. 

 

Jag orkar inte riktigt med min hjärna, jag orkar heller inte med att jag nästan jämt ska gå sönder. Hatar att vara så himla feg och svag, dumt är det allt.

 

Kära blogg, jag har ingen aning om vad som anses som en passande inledning vid ännu ett bloggbyte så jag tror att jag bara istället talar om för dig varför jag ännu en gång bytt. I min förra så uppstod en spärr mellan mina fingrar och tangentbordet alltför ofta, och därmed tröttnade jag på den och bestämde mig istället för att göra en helt ny, en som är mer jag, mer på riktigt och vi får helt enkelt se, har inte talat om för någon om att jag gjort en ny än för jag tror att jag själv vill komma in i den innan någon annan gör det, jag behöver nog det och jag kan redan passa på att varna dig för alldeles för långa meningar med säkerligen felutsatta kommatecken och ihoptrasslade meningar. Men jag hoppas trots det att vi ska trivas tillsammans, du och jag.