Damm i ögat
Förra fredagen avnjöt jag detta till frukost. Efter det stressade jag iväg till bussen i snö och slask för att sedan fynda både vårjacka och byxor (som jag sedan klippte av till shorts) för en billig peng på röda korset med Ebba som smakråd. Efter någon timmas strosande sa vi hejdå och jag mötte istället upp Hanna för en efterlängtad fika. Framåt kvällen hade jag och tre fina brudar hamburgeverkstad och sleepover hemma hos mig.
Förra veckan innebar ledighet och sjukdom medan denna har hittills enbart (nästan) inneburit jobb. Jösses vilken lycka ändå, har inte jobbat något på två veckor och så vips fylldes denna med gos och bus med fina små knyten. Men imorgonkväll ska jag och karln gå på bio för att se "American Hustle" för att bryta av arbete & sänghäng en smula.
Förra veckan innebar ledighet och sjukdom medan denna har hittills enbart (nästan) inneburit jobb. Jösses vilken lycka ändå, har inte jobbat något på två veckor och så vips fylldes denna med gos och bus med fina små knyten. Men imorgonkväll ska jag och karln gå på bio för att se "American Hustle" för att bryta av arbete & sänghäng en smula.
Och jag vet att jag tjatar, jösses så jag tjatar men, om exakt två veckor åker vi. Jag längtar så, även om solen vågat sig fram en aning här hemma också.
Wasted times and broken dreams Violent colors so obscene It's all I see these days
Börjar äntligen bli frisk, eller mindre sjuk. Det känns fortfarande till viss del som att jag har rakblad inuti halsen men det börjar sakta men säkert att försvinna. För i helgen vankas det tjejmiddag x2 och det vill jag ju inte missa pga en kropp i protest. Igårkväll bokade vi äntligen resan. Åtta dagars värme och sol, bara vi två. Om mindre än tre veckor åker vi, åh fy vad skönt det ska bli.
"I used to think of you as somebody that would never hurt me"
Gjorde ju några finfina fynd häromveckan som tidigare nämnt, och ovan syns dom på bild. En gosig tröja som tidigare, innan någon tröttnade och lämnade den för återanvändning, funnits på monki och fyra tallrikar i porslin med blommor på.
En favoritperson
-
Om att gå vidare och lägga saker och ting bakom sig. Hur tusan gör man det?
Hur förlåter man om man för allt i världen inte kan glömma.
Jag försöker tänka att det är det som sägs och görs nu som spelar roll. Det som varit har varit.
Men jag kan ändå inte låta bli att tänka så övermycket som jag alltid gör.
Jag sågar mig själv mitt itu och försöker komma på vilken del jag ska lyssna på.
Och så når jag det där vägskälet, att välja bort en människa och plocka bort den ur mitt liv eller försöka laga det som gått sönder och överleva ändå. Jag säger att jag har bestämt mig och agerar efter det.
Men i min hjärna gör jag nog aldrig det.
För hur tusan ska man förlåta om det inte går att glömma?
And don't you even try to let it go, While everything around me is breaking down so slow
* Tvingas tacka nej till två dagars arbete pga förkylning och öroninflammation. Jösses, jag hade nästan glömt hur ont en sprucken trumhinna kan göra.
* Gör några kanonbra fynd på Bra & Begagnat och fikar med en fin farmor och en fin farfar.
* Kurerar mig och ser på femton avsnitt av weeds i rad.
* Myser med en gosig filur och äter en världsgod hamburgare en lördagkväll.
* Anmäler mig till högskoleprovet och tänker hjälp varför gör jag ens det här.
* Umgås med bra personer och har ruskigt fina helger som väger upp mitt konstiga humör som uppstår under ångestfyllda vardagsnätter.
* Ännu en av mina favorit töser flyr landet för ett tag och hittar på hyss på annat håll. :(* Planerar och bokar(snart) en liten tripp till ett varmare land. Och det ska bli "åh så skönt"
* Inser att jag "snart" fyller tjugo år och åker på någon slags åldersnoja. Bara tanken på att inte kunna skylla på att man är tonåring längre känns knäppt och jag känner mig gammal.
* Och om jag bortser från fula tankar och minnen som skaver så är livet ganska fint ändå.
