Mitt i staden över stekheta plåttak står tiden frusen still

 
Har ännu en gång brutit mitt löfte om att alltid ta med mig kameran vart jag än går, både i fredags och igår. Har haft en jätte fin helg hur som helst och sitter i skrivande stund nerbäddad bland nytvättade lakan i min säng med datorn i knät, en spinnande frank som sällskap och känner mig tröttare än någonsin, trots ändå ganska lagom många timmars sömn. Ikväll ska jag i varje fall bege mig till mitt hjärtegryn och kramas. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0