Fyller nitton år om bara några dagar, konsumerar lite för mycket, säger åt släkten att om de får för sig att köpa  tallrikar till mig i studenpresent kommer jag att börja gråta. (Vill ju helst välja ut tallrikar och annat livsviktigt till mitt framtida hem, helt själv.) Glömmer diverse saker hemma hos folk jag senast varit hos, några exempel är: min tandborse, min ipod och ett paraply. I samma veva försöker jag förbereda mig inför ett tal samt skriva eller hitta dikter att läsa upp. Samtidigt väntar jag på ett telefonsamtal jag vill ha nu,nu,nu,nu. Som jag behöver nu,nu,nu,nu. Herrejösses vad osammanhängande detta blev, men ändå inte.