I wan't the world to stop
Jag fastnar och försvinner och är inte ett dugg poetisk, jag ramlar och går sönder, går under. Försiktigt reser jag mig upp och får syn på det fina, det som fokusen egentligen borde läggas på. Famlar runt i ingenting och tar mig nästan ut, men bara nästan. Och snart är jag där, snart är jag ute, snart är jag nog fri. För nu tror jag att jag vet hur jag ska bryta mig loss. Från det som gjorde mig svag.
Kommentarer
Trackback
