Sitter skönt palcerad i min säng och lyssnar på sigur ros medan solen försiktigt lyser in genom mina fönster och tänker att jag aldrig vill flytta mig härifrån. Inte ens för att gå och göra frukost. Men om några timmar lär jag göra det för jag har lovat farmor och farfar att ta med mig syster och äta lunch hos dem. Men just nu vill jag bara sitta här och läsa andras bloggar, titta på bilder och läsa texter av olika slag och inte röra mig en centimeter, inte ur sängen i alla fall.

 

Medan jag sitter här förvånas jag hur känsligt humör jag har, hur ett ord kan förändra precis allting även om ordet i sig inte är viktigt alls. Och hur ändrade planer gör att jag typ krossas lite grann och det är så förbaskat löjligt alltihop. Jag förstår liksom inte varför jag fungerar på det här viset och jag nästan avskyr orden "vilsen tonåring" för jag vill ju vara en av dem där som vet precis vem jag är, hur jag är och vad jag vill. Men det gör jag ju inte och det är också frustrerande. Och då kanske jag måste hamna i den där fula kategorin. Jag vill veta precis allt, jag vill för allt i världen inte vara svag och gråta och känna mig nerslagen och krossad. Fy usch och blä på allt det där. Jag vill sluta bry mig. Jag måste lära mig hur man slutar bry sig.