På vägarna i natt kan jag hålla mig för skratt, mitt leende som sköld mot tårarna som föll.

Lyssnar på broder daniel och tänker alldeles för mycket. Vill helst av allt bara gosa med favoritmissarna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0