De två senaste dagarna har jag återigen fått möjlighet att arbeta. Innan klockan slagit sju har jag fått stiga upp för att jobba på förskolan. Herrejösses vad jag är duktig på att lyckas kära ner mig totalt i vissa barn, samtidigt som jag är dödstrött när jag kommer hem klockan halv fem på eftermiddagen.

Förutom det har jag gjort några kanonbra fynd. Blev en jacka, ett par skor och ett linne rikare och hundratjugo riksdaler fattigare.

 

Dagarna och vardagen rullar på, i en ibland alldeles för snabb takt. Dock går den extra sakta varje gång jag tänker på honom. Och hur han är flera timmar ifrån mig, och inte längre en del av vardagen. Inte som för några månader sedan i alla fall. Tur att det finns mobiltelefoner och annan elektronik, så att vi kan höras av ändå, när veckorna går utan en puss eller två. Men snart kommer han hit igen, och då är det tänkt att vi inte ska ägna oss åt någonting annat.