Ibland så vill jag bara svära, spotta och slå på den där fula känslan som säger åt mig att jag inte räcker till.

Att jag måste räcka till, men att det inte går. Att inte räcka till åt er allihop.

Att inte kunna göra varenda liten kotte jag bryr mig om, nöjd, lycklig, glad.

Men jag försöker må ni veta.Även alla de gånger som det inte märks.

Så jag återgår till att svära, spotta och slå. För jag räcker visste till.

Så gott det går.Så gott jag kan. Även när det inte märks.